Maria - To make each day count

När jag tittar på min lilla familj fylls mitt bröst med värme och jag vill börja gråta av lycka. Ibland när han gråter och jag inte vet vad som är fel så undrar jag vad fan jag har gett mig in på. Men det är ju tydligen väldigt vanligt att känna så, vilket fler borde prata om. Man borde vara ännu mer öppen och ärlig om hur det egentligen är. Fantastiskt och skitläskigt på samma gång! De första 10 dagarna var ganska jobbiga för att vara ärlig. Äter han nog? Varför bajsar han inte? Ska han andas så ytligt? Herrrgud så länge han sover, är det normalt? 

Men efter hembesök från distriktssköterskan så kunde vi sänka axlarna lite och slappna av för han hade gått fint upp i vikt. Det enda vi fortfarande var osäkra på var avföringen, men som hon sa så kan systemet ta lite tid att dra igång, speciellt när man ger de ersättning i stället för bröstmjölk. 

I går var vi på extrabesök hos distriktssköterskan och Noah har gått upp till 3435! Så himla skönt! Så nu kan vi slappna av och lära känna honom ännu mer. Han har lite trubbel med magen fortfarande tror vi, pga luft men mellan varven så är han så nöjd och äter massor. 

Så jag säger inte att det bara är elände, utan mer ett stormande hav av känslor som ska falla på plats. 

I helgen hade vi besök av mins föräldrar som fick träffa sitt första barnbarn! Så mysigt! 

Just nu har jag ett pumpdygn, vilket innebär att jag ska pumpa var 3-4 timme så att min produktion hålls igång och ökar så att jag förhoppningsvis kan bara amma honom sen. 

Det är ganska slitsamt att pumpa och ge honom mat, men snart så! 

Vad har ni för er idag?

PUSS