ATT BLI MAMMA

Att bli mamma är inte som jag väntat mig. Det är väl aldrig något så här stort. Det är högt och lågt och känslor i alla hörn! 
När jag tittar på min lilla familj fylls mitt bröst med värme och jag vill börja gråta av lycka. Ibland när han gråter och jag inte vet vad som är fel så undrar jag vad fan jag har gett mig in på. Men det är ju tydligen väldigt vanligt att känna så, vilket fler borde prata om. Man borde vara ännu mer öppen och ärlig om hur det egentligen är. Fantastiskt och skitläskigt på samma gång! De första 10 dagarna var ganska jobbiga för att vara ärlig. Äter han nog? Varför bajsar han inte? Ska han andas så ytligt? Herrrgud så länge han sover, är det normalt? 
Men efter hembesök från distriktssköterskan så kunde vi sänka axlarna lite och slappna av för han hade gått fint upp i vikt. Det enda vi fortfarande var osäkra på var avföringen, men som hon sa så kan systemet ta lite tid att dra igång, speciellt när man ger de ersättning i stället för bröstmjölk. 
I går var vi på extrabesök hos distriktssköterskan och Noah har gått upp till 3435! Så himla skönt! Så nu kan vi slappna av och lära känna honom ännu mer. Han har lite trubbel med magen fortfarande tror vi, pga luft men mellan varven så är han så nöjd och äter massor. 
Så jag säger inte att det bara är elände, utan mer ett stormande hav av känslor som ska falla på plats. 

I helgen hade vi besök av mins föräldrar som fick träffa sitt första barnbarn! Så mysigt!  (null)

(null)

Just nu har jag ett pumpdygn, vilket innebär att jag ska pumpa var 3-4 timme så att min produktion hålls igång och ökar så att jag förhoppningsvis kan bara amma honom sen. 
Det är ganska slitsamt att pumpa och ge honom mat, men snart så! 

Vad har ni för er idag?
PUSS

MIN FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Hej! Nu kommer den - äntligen! Medan lille prinsen ändå sover bäst på bröstet till mamma eller pappa så kan jag lika gärna vara vaken och göra detta. Än så länge så är jag inte så trygg på att sova med honom på bröstet. 
 
Fredag den 25 januari 
Vi packade ihop oss i bilen och åkte in till Ullevål. Vi hade tid kl 11:00 för ett vändningsförsök av min läkare som jag blivit tilldelad pga mina leverproblem. 
Jag fick ligga på ett förlossningsrum och han kom in med ultraljudmaskinen. Jag blev ombedd att andas djupt. Alltså... tänker er att ni har en basketboll i magen som någon försöker snurra på fingret. Ungefär så kändes det! Men vändningsförsöket lyckades och fort gick det!
Sen blev jag inlagd på post operativ för gravida. Efter ett lyckat vändningsförsök så avvaktar man till dygnet efter att sätta igång födseln för att övervaka hur bebisen mår. Sagt och gjort, vi blev ombädda att vila och ta de lugnt. Christer var hos mig hela fredagen. 
(null)

(null)

 
Lördag 26 januari
Ca kl 12 på lördagen så återvände vi till förlossningen för att de skulle sätta in en ballongkateter i mig för att börja processen. Denna är till för att livmoderhalsen ska vidga sig.
Den skulle sitta i ett dygn.. så det var bara att lägga sig till rätta och invänta förvärkar. De kom! Nu var det bara hålla tummarna för att det öppnade upp mig nog för att de kunde ta vattnet.
(null)
Christer åkte hem på kvällarna så jag sov själv.

Söndag 27 januari
Jag flyttade fram och tillbaka mellan post operativ och förlossningen. På söndagen fick jag komma på ett väntrum där man är när man väntar på att öppna sig nog för att få ett förlossningsrum. 
Det kom en läkare och tog ut ballongen. Tyvärr så hade jag inre öppnat mig så mycket så det fick bli hormonpiller varannan timme fram till kl 15 dagen därpå. 
(null)

(null)
Fråga inte... Haha! 
 
Måndag 28 januari 
Idag skulle de ta mitt vatten, äntligen!! Vi blev inflyttade på ett förlossningsrum och väntade i tre timmar på att de skulle ha tid att hjälpa oss. 
Vattnet togs och mina värkar satte igång så smått. Men för att hjälpa till och få mig att öppna mig så fick jag värkstinulerande dropp och senare på kvällen fick jag även epidural. Christer, min älskade Christer, sov i en stol den natten för att inte åka hem i fall det skulle hända något. 
Men natten gick och jag öppnade mig 4-5-6 centimeter. 
 
Tisdag 29 januari
Vi gjorde uppehåll på droppet i tre timmar för att se om min kropp satte i gång av sig själv. Den jobbade på ganska bra en stund och barnmorskan, som för övrigt var fantastisk, kände och kände. Till slut tog vi beslut om en omgång värkstimulerande dropp till. 
(null)

Då körde det igång ordentligt och värkarna blev kraftigare. Men hur mycket jag än öppnade mig ville han inte sjunka ner nog i mitt bäcken för att jag skulle kunna pressa ut honom. Jag började bli trött och sliten efter snart 24 h värkar, epidural och sjukhuspersonal som tog blodtryck och klämde och kände på mig på mina mest privata delar... Två förlossningsläkare kom in och försökte hjälp honom att vrida sig i rätt position. Men det blev inte som jag ville. Det var ett rejält nederlag för mig där och då, men ville han inte så ville han inte. Det blev kejsarsnitt.. Inget akut, utan lugnt och sansat fick vi packa ihop våra saker, vi fick information om vad som skulle hända och så blev vi uppkörda på operation. Christer fick följa med in och närvara. Jag var helt förstörd av trötthet men sköterskorna och läkarna var så himla duktiga och berättade om allt som skulle hända hela tiden, precis så som jag vill ha det. 
Så låg jag där och de började operera. Det första ljudet av Noah kommer jag aldrig någonsin glömma! Hela världen stannade upp! Så kom de runt med honom och jag fick se honom innan de tog med honom ut och Christer fick klippa navelsträngen. De började sy ihop mig. 
Christer kom tillbaka med Noah, nytvättad och undersökt. Så låg han på mitt bröst medan de opererade mig färdigt. Vi grät båda två och det var helt overkligt alltihop. 
När de närmade sig färdiga fick Christer ta med sig Noah och så körde de upp mig till ett uppvak, där jag skulle ligga och få tillbaka känseln i kroppen igen. Christer och Noah kom och besökte mig och jag fick prova att amma för första gången. Men jag var så trött att jag knappt visste vad jag hette och kunde inte ta hand om mig själv och allra minst ett litet spädbarn som var några minuter gammalt. Så de gick och jag fick vila och smärtstillande och hjälp att tvätta av mig.
 
Onsdag 30 januari
Klockan 1 på natten fick jag äntligen åka ner på BB igen. Jag fick äntligen sen Noah och Christer igen. De var hos mig en liten stund innan Christer blev ombädd att åka hem och barnmorskorna tog med sig Noah så att jag skulle få sova. Det gjorde så ont i mig att lämna ifrån mig Noah, när allt jag ville var att han skulle sova hos mig, men jag var helt förstörd.... 
Som tur är fick vi massa tid dagen efter. Det enda som var tråkigt för mig var att jag var sängliggande och inte kunde vara med på läkarundersökning osv. Men Crhsiter tog papparollen med glans och var där när jag inte kunde. Noahs faster kom också och besökte oss. 

(null)

(null)


Förutom att saker och ting gick lite långt i förhållande till hur trött jag var så var personalen fantastisk! Jag mötte ingen som jag absolut inte kom överens med. Det enda jag var besviken på var BB-hotellet där man får ligga 3 nätter om man vill, men vi låg där en natt eftersom jag redan hade varit på sjukhuset en vecka. Men där var personalen stressad och hade lite tid, vilket jag förstår, men det var inte det vi behövde där och då. Då hade jag hellre legat kvar på avdelningen en natt till och känt mig tryggare på att åka hem. 
Noah skrek mycket den natten vi var på hotellet, pga hunger kom vi på senare, för min mjölk kom inte i gång som den skulle. 
Så just nu äter Noah ersättning och vi ammar när vi kan. 
Så, det var min låååånga berättelse om hur vår lilla prins kom till världen, den 29 januari 20:04, 3065g och 50 cm lång. 

PUSS 
 

LIVET

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Här ser ni lite bilder från Noahs första dagar hemma med oss! Nu är jag lite mer tillfreds med livet. 
Barnmorskan var på hembesök i går. Hon sa att han behöver ha ännu mer mat än det han får, för han är lite trött och slapp. Så vi ska fortsätta ge honom mjölkersättning i tillägg till amningen. 
Men han hade gått upp i vikt och det var det viktigaste! 

Jag ska sätta mig ner och skriva ner min förlossningsberättelse när jag får tid!

Vad har ni för planer idag?

Jag och Noah ska gå och lägga oss och sova lite.
PUSS